Om Lejondolken

De gamla flamskvävnaderna är Lejondolkens källa till inspiration och nyskapande. Mönstren har anpassats till nutid och ambitionen är att sprida kunskap om detta svenska kulturarv.

Lejondolken har tryckt upp en unik tygkollektion med mönster inspirerade av skånska flamskvävnader. Kollektionen startade med tyger från några av de mest kända mönstren, Papegoja med blomsterurna och Lejon i träd, båda från Torna härad, Noaks duva från Bara härad och Edens Lustgård fritt efter dynan Paradiset, troligtvis från Vemmenhögs härad.

Tygerna handtrycks på lin- och bomullstyg av högsta kvalitet. Lämpade för möbler, gardiner, men även för inredningsobjekt såsom lampskärmar, téhuvor, kuddar, tabletter, dukar och andra textila produkter.

Initiativtagare till Lejondolken är Helle Palmstierna och Ann Hagemann. Grafisk mönstertolkning av Mikael Sylwan. Tyger handtrycks hos Ljungbergs i Floda.

Historia

I det utländskt klingande namnet ”Flamskt” har den sydskånska vävnadskonsten på upprättstående vävstol med spänd varp bevarat en påminnelse om den nydaning som den genomgick på 1500-talet då flandriska vävare inflyttade till Lund med omnejd. Genom sin yrkesskicklighet och genom de nya bildrika mönster som vävarna medförde från sitt hemland bidrog de till en blomstring av en gammal vävnadskonst, som långt före denna tid brukats i skånska bygder.

Tack vare gamla vävnadsredskap som finns bevarade i våra kulturhistoriska museer, vet vi att våra nordiska förfäder vävde mycket enkla vävnader på liknande sätt.

Det var den flandriske vävaren Jürgen Münther och hans hustru Alhed som införde den nya tidens flamska vävnad för att pryda slott och herresäten på den skånska landsbygden. De gamla mönstren omdanades med tiden och antog en särprägel och en färgprakt, mycket olikt allt vad man möter hos utländsk textilkonst. Främmande mönster från andra länder och olika tiders smakriktningar har på de flamska allmogevävnaderna från Skåne vuxit samman med gamla bildmotiv från bibliska sagor, fantasifulla sagodjur samt blommor.

På dessa vävnader finner man Papegoja med blomsterurna, Lejon i träd, Noaks duva, Bebådelsen, Paradiset, Flykten till Egypten, Lammet och fanan, Röda lejonet, Enhörningen, Varulalejon, Bäckahästen m fl.

Av gamla flandriska slottstapeter vävda i Skåne, återstår numera mycket få, men av de flamskvävnader som vuxit upp i deras spår, känner vi till många, och nästan alla härleder man till västra och sydvästra Skåne. Dess stamort var under gamla tider landsbygden kring biskopsstaden Lund, det är säkert där man fick sina impulser, kanske både till de bibliska bilderna och de egendomliga sagodjuren med sin romanska prägel.

Rikast och mest typiskt har flamskvävnaden alltid blomstrat i Torna och Bara, men även i Oxie, Skytts, Harjager, Ljunits och Vemmenhögs härader vävdes mycket. Flamskvävnader med mycket snarlika mönster går att finna i både Danmark och Norge. En bra text på danska om flamskvävnader finns här.

Ovan bild på en agedyna från Everlöv, Torna, härad. Vävd av Hanna PehrsDotter 1792.

Det var en gång sex systrar som vävde vars ett täcke i hemgift åt sig……. Dessa flamsktäcken vävdes på Everlöv i slutet av 1700-talet av gästgivare Pehr Olssons och hans hustru Bollas sex döttrar. Elna, Karna, Bengta, Hanna, Boel och Elsa. De blev alla gifta och förde sin skicklighet och sina traditioner vidare. Hemgiften var viktig och Bolla var ”om sig” för barnens räkning. Silverbägare, smycken, dräkter, möbler och vävnader utgjorde kapital och status. Det var svårt att skaffa kontanter, och ibland var man tvungen att sälja något av det hemvävda. Därför spreds denna kulturskatt till museer och privatpersoner i början av 1800-talet.